- Project Runeberg -  Andra läsåret. Läsebok. 12. uppl. /
140

(1906) [MARC] Author: Bengt Carl Rodhe - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135 Trägen vinner.

Haren sprang över fältet. Fort gick det. I två
skutt hoppade han över vägen. Nära där intill växte
den allra skönaste kål, som harar tycka så mycket
om. Han satte sig och spisade av hjärtans lust.

»Nej, se där! Vad är det för ett svart djur, som
kryper på kålbladet? Det har horn. Ibland äro de
långa, ibland korta. Det måtte vara en snigel», tänkte
haren. »Du kryper så långsamt», sade han till
snigeln; »du hinner visst icke hem till kvällen.»
Snigeln hade sitt hem i skogen. Han svarade, att han
skulle hinna dit lika snart som haren. Haren
skrattade åt snigeln, den stackaren, som ville springa i
kapp med honom. Han hade ju icke ens några fotter.
Emellertid kommo de överens, att de skulle fresta på
och se, vem som först kunde hinna fram till skogen.

Snigeln började genast krypa åstad. Haren gjorde
några språng. Så stannade han och såg, att
snigeln knappt hade hunnit ur fläcken. »Det är god
tid», sade han, »jag behöver icke göra mig så
bråttom; jag vill spisa mer kål.»

Det blev middag. Solen brände hett. Haren
tyckte, att det var alltför besvärligt att springa i så
stark värme. Snigeln kunde han ju springa förbi
när som helst. Då han hade så god tid, kunde han
gärna lägga sig och sova en stund, menade han.
Han lade sig i skuggan av en buske och somnade.
När han vaknade, var det långt lidet på dagen, och
solen var nära att gå ned. Då sprang han upp och
skyndade sig, allt vad han orkade, till skogen.
Men, när han kom fram pustande av trötthet, var
snigeln redan där. »Trägen vinner», sade snigeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bcrall/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free