Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 137. Räven - 138. Rävens dom, efter L. Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om natten stod han bunden vid en koja. Men
grannarna begynte snart klaga över att höns och gäss
stulos bort, och de trodde den tama Mickel om det.
Husbonden försäkrade dock, att han om dagen
ständigt vore liemma och om natten stode bunden.
Då nya klagomål kommo, ställde man sig en natt
på vakt. När allt blev tyst och stilla, fick man
se, hur Mickel helt behändigt strök halsbandet över
huvudet ocli sprang bort. Mot morgonen kom han
igen och satte på sig halsbandet. Han hade under
natten varit borta och stulit fjäderfä i granngården.
Nu fick han med livet böta för sitt uppförande.
En annan tam räv, som jämt stod bunden, fick
sin mat i en träskål. Mest fick han äta mjölk,
bröd, gröt och andra växtämnen. Åsynen av
hönsen och kycklingarna, som gingo på gården, väckte
hans lystnad efter kött. Huru skulle han komma
åt en stek emellanåt? Jo, han hittade på råd.
När ingen människa såg det och hönsen spatserade
några meter från hans koja, sprattlade han med
tassarna i sitt matkärl, så att lämningarna av
måltiden, brödsmulor, torkade mjölklimpar och dylikt,
foro omkring på gården. Hönsen voro ej sena att
plocka, och, då någon höna vågade sig för nära
räven, tog han henne genast. — Fast han
beundrades för sin list, fick även han ge liv för liv.
138 Rävens dom.
Det var en gång en bonde, som stämde ett av
sina får inför rätta. Den tiden var det räven, som
skötte domarkallet. Han kallade bonden och fåret
inför sig och tog reda på vad tvisten gällde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
