Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 143. Mötet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de själva, endast tog de vackra. Studenten
svarade leende, att han tyckte allt, vad han plockat,
vara vackert, och frågade henne, om hon aldrig
hade läst eller hört, att allt, vad Gud skapat, är
gott. Jo, det hade hon nog både läst och hört,
men därför var det icke sagt, att allt det goda
även är vackert. Dock bekände hon, att hon icke
gjort rätt i att kalla något av Guds skapade verk
fult.
Gossen, som gärna ville hjälpa systern, pekade
på en stor groda och sade: »Är icke heller den
ful?» Studenten tog grodan i handen. »Akta er!
Hon kan spruta gift», ropade båda barnen
förskräckta. Studenten däremot skrattade och
frågade dem om namnet på den, som hade inbillat
dem en sådan osanning. Gossen svarade, att alla
kamraterna trodde detsamma, och att de därför
alltid hatat och pinat grodorna. — »Det få ni
aldrig mer göra», sade studenten allvarligt, »ty,
om ni göra det, skall Gud straffa eder.»
Barnen skämdes och tego. Men studenten
klappade dem vänligt på kinden, sägande: »Jag vill
gärna lära eder att se Guds verk på det rätta
sättet, så att allt, vad han har skapat, må synas eder
både gott och skönt.»
Barnen blevo glada häröver och tackade honom
för anbudet. Det bestämdes, att de skulle bedja
föräldrarna om lov att besöka studenten nästa
eftermiddag. De togo nu avsked av sin nye vän och
skyndade glada hem, där de berättade om den
vänlige studenten. De fingo genast löfte att besöka
honom. Nästa eftermiddag kommo de i sina hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
