Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 147. En luden färdeman, efter tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Välan, min herre! Vad säger ni om de glada
nyheter, som tidningarna haft att förtälja?»
En snarkning var det enda svaret från herr B.
Förtretad häröver vände skräddaren föraktfullt
ryggen åt sin sömnige reskamrat och vände sig i
stället till den lugne herren i pälsen uti andra hörnet.
»Det är en bra väg den här, herre!» sade han.
Intet svar från Pelle. »Han måste vara litet döv»,
tänkte skräddaren och sade högre:
»Det är mycket kallt och mörkt i afton.» Så
höll han inne och väntade på svar, under det herr
B. åter måste snarka för att kväva sin
skrattlystnad. Den pratlystne skräddaren vände ryggen
ännu mer åt snarkaren för att tala med den döve
herren. I mörkret famlade han efter en knapp
på sin grannes päls men kände intet annat än hår.
»Huru varmt är ni icke klädd!» utropade han.
Intet svar. Skräddaren ledsnade vid sina tysta
reskamrater och insomnade slutligen.
Morgonsolens första stråle lyste in genom
vagnsfönstret, då den arme skräddaren vaknade med
förskräckelse. Ty det första föremål, varpå hans
blickar föllo, var Pelles lurviga huvud. Detta var
visserligen försett med nosgrimma, men Pelle hade
ganska förtroligt lagt båda sina främre ramar på
skräddarens axlar och såg på honom med
glödande ögon.
»Mördare! Hjälp 1 Kusk, håll! Jag vill ur
vagnen», ropade skräddaren av alla krafter. Hade
icke vagnen snart stannat, skulle förskräckelsen
jagat honom ut genom fönstret. Återstoden av
vägen åkte skräddaren på kuskbocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
