Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 152. Ordspråk - 153. Elefanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
simma utan att gå i vattnet. Nöden är en god
läromästare.
Ogräs växer ovattnat. På villig häst skall man
ej bruka sporrar. Rädda hundar skälla mest.
Skadan är snart gjord men sent botad. Tala är
silver, tiga är guld. Uppätet bröd är surt att betala.
Verket prisar mästaren. Yvs ej av fädrens ära!
Åldern kommer oförmärkt. Älska din broder, men
hata hans fel! Ödmjuk tjänst får hög lön.
153 Elefanten.
1. Det största bland alla på land levande djur
är elefanten. Han är starkare än många hästar
tillhopa och kan bära ett tjog människor på sin
väldiga rygg. Hans ben äro som pelare, hans
panna är högvälvd, ur överkäken framsticka
betar, som kunna bli nära en meter i längd.
Öronen äro stora och hängande, ögonen äro däremot
rätt små och uttrycka klokhet. Snabeln är likväl
den märkligaste kroppsdelen hos elefanten. Utan
snabeln skulle han icke, kunna leva. Den är för
honom mer nyttig än händerna för människan.
Med snabeln griper han sin föda och för den till
munnen; med den uppsuger han vatten och
sprutar in det i sitt gap. Genom snabeln, som utgör
hans nos, andas han; genom snabeln utstöter han
ett trumpetlikt ljud. Med snabeln kan han
upplösa knutar, taga upp småslantar, och med denna
lika starka som böjliga nos kan han rycka upp
träd samt fatta tigern och slunga honom krossad
till sina fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
