Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 162. Sen på fåglarna och blommorna - 163. En sparvs levnadsöden, av L. Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I blommor så små!
Hur kunnen I få
en klädnad så präktig? Mig svaren därpå!
Ej spinnen I så
det ringaste strå,
och kungar ej äro så klädda ändå.
»Jo, stilla vi se
mot himmeln och le,
vår Skapare kläder åt oss har att ge.
Se uppåt som vi,
ty Gud står dig bi;
hans visthus och kamrar ej uttömda bli.»
163 En sparvs levnadsöden.
Bakom våra fönsterluckor byggde en sparv bo och
lade fem ägg. Min syster och jag sågo på, huru
sparven förde dit dun och halmstrån samt därav
tillredde boet.
Vi blevo mycket glada, då vi fingo se äggen.
Sparven flög icke längre efter dun och halm utan
lade sig på äggen.
En annan sparv, som man sade oss vara hannen,
kom nu flygande med maskar och insekter till sin
maka.
Några dagar senare hörde vi ett svagt pip och
tittade efter i boet, vad som stod på. Där lågo fem
små fågelungar alldeles nakna, utan fjädrar eller dun;
de hade stora huvud och små mjuka näbbar.
Vi tyckte, att de voro fula, och funno det icke
längre roligt att se på dem. Men i alla fall tittade
vi ändå ibland efter, vad de hade för sig. Modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
