Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 166. Lärkan och hennes ungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der flög bort för att söka efter mat till ungarna, bjöd
hon dem att noga lyssna efter, vad som sades av
människor, som kommo till åkern.
En eftermiddag, då modern återvände hem,
berättade ungarna: »Bonden och hans son ha varit här
och sett på åkern. Bonden sade till sonen: Kornet
är moget; gå genast till våra vänner och grannar och
bed dem komma oss till hjälp att avtaga säden i
morgon!»
»Jaså», sade gamla lärkmamma, »om det är allt,
som blivit sagt, behöva vi ännu icke lämna vårt bo.
Men hören väl efter, vad bonden säger, om han
kommer igen i morgon!»
Morgondagen var inne, men ingen kom för att
avmeja säden. När bonden kom till åkern och fann,
att han icke fått någon hjälp av vänner och grannar,
sade han till sin son: »Åkern måste utan dröjsmål
avmejas. Gå till våra släktingar och bed om deras
bistånd!»
Lärkungarna darrade, när de omtalade detta för
modern, och de bådo henne ivrigt att uppsöka ett
säkrare hem för dem. »Varen icke rädda, mina barn!»
sade modern. »Ännu är ingen fara å färde.»
Däri hade hon också rätt; ty icke en enda av
bondens många släktingar infann sig.
Nästa gång bonden gick förbi lärkboet, hörde
ungarna honom säga till sonen: »Jag ser, att vi ej kunna
lita på andra. I morgon skola vi själva sätta arbetet
i gång och bruka liarna utan hjälp.»
Detta omtalades för lärkmamma, och nu sade hon:
»Mina barn, nu är det fara för oss. Bonden litar ej
längre på andras hjälp, utan han har beslutat att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
