Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 173. Örnens rovlystnad, ur »Naturens bok» - 174. Korpen, efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn på en äng och bortförde det till mat åt sina
ungar i boet, som han byggt på en hög klippa.
Barnets fader, som visste, var boet var, klättrade dit
upp. Där fann han sitt barn ännu levande bland
örnens ungar. Med stort raseri försvarade örnen
sitt bo. Först efter en svår strid, varunder mannen
erhöll flera djupa sår, lyckades han befria sitt barn.
Örnen blev dödad. Hans ungar togos levande.
När de växte upp, blevo de ganska tama. Men,
för att de ej skulle flyga bort, klipptes vingarna
på dem.
174 Korpen.
1. Korpen är kolsvart. Liksom skatan och kråkan
tyckar han om allt, som är blankt, och därför tager
han det, som blänker och glimmar, så snart han
kommer åt det.
En gosse såg en korp flyga bort med ett långt, gult
sidenband. Han letade sig fram till fågelns bo, och
däruti fann han en brokig strumpa, en röd näsduk, lilla
systers vita hatt, som mamma letat efter flera dagar,
ett blankt kopparmynt, pärlor, glasskärvor och många
andra glittrande saker.
Korpen blir lätt tam och håller sig då till
människan liksom en annan husfågel.
En lantman hade en sådan tam korp, som han
kallade Hans Kolare. Plötsligt försvann Hans Kolare,
och mannen trodde, att räven tagit honom.
Aret därefter flög en skara korpar över huvudet på
honom ute i marken. En av korparna sänkte sig
ned och satte sig på mannens axel. Det var Hans.
Han flaxade med vingarna och visade tydlig glädje
över att återse sin husbonde. Mannen kände igen sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
