Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 175. En sörjande kråka, ur »Djurvännen» - 176. Skatan, ur »Naturens bok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett par år sjuknade Doll och dog. Under
sjukdomen satt Jim på en stol bredvid sängen, och,
då dödsstunden nalkades, klagade han tillsamman
med fru Doll och sade: »Å, käre Georg!» När
Doll var död, hoppade kråkan upp på huvudgärden
och jämrade sig ömkligt.
Den sörjande fågeln vägrade att lämna sin herre,
och, sedan liket lagts i kistan, flög han upp på
locket och stirrade sorgsen ned genom glasrutan,
som på likkistor i Amerika finnes anbragt mitt över
den dödes ansikte. Oupphörligt klagade han:
»Stackars Georg! Min käre Doll!»
Jim ville i sin bedrövelse icke äta. Då kistan
bars till graven, flög han efter liktåget, utstötande
ängsliga rop. Ännu vildare och sorgligare betedde
han sig, då jorden slöt sig över hans herre. Varje
dag flög han till kyrkogården. Slutligen uppehöll
han sig där ständigt, och man bar mat till honom.
Fyra månader efter Dolls död fanns Jim livlös med
utsträckta vingar på sin herres grav.
176 Skatan.
En gång hände det på en herrgård, att en
silversked försvann utan att kunna återfinnas. Ingen
annan kunde misstänkas för tjuvnaden än en
stackars tjänsteflicka, som hade tvättat silvret, när det
burits ut i köket. Flickan blev också anklagad för
stöld. Hon nekade visserligen därtill, men då hon
ej kunde bevisa sin oskuld, dömdes hon till fängelse.
Nu fanns på herrgården en tam skata, som
hoppade omkring över allt i rummen. Just när flickan
Rodlie, Läsebok 2. -« o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
