Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 186. Raska gossar, efter Z. Tojpelius - 187. En modig gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen bygga vi en borg av snö och slåss och damma
på och segra — »segra eller dö!» det är vår lösen
då. Kom ingen med, som pjunkig är, ty han *ej
duger i vår här.
Och raska gossar äro vi och hugga duktigt tag, ty
utav raska gossar bli nog raska män en dag. Vårt
land behöver kraft och värn, vårt land behöver arm
av järn.
Min godå mor, har du mig kär, så klema ej med
mig! Min unga arm skall härdas här för att försvara
dig. Min vilja skall bli stark och stor och kämpa
glatt för dig, min mor.
Lär mig det bästa, som du vet — ty jag har
mången brist —: gudsfruktan, lydnad, ödmjukhet, arbete
först och sist; och, goda moder, lär mig att bli
duktig karl för egen hatt!
Mitt land, mitt folk vill jag bli värd; dess kraft
har ej förnötts. Om för en bok, om för ett svärd, om
för en plog jag fötts; för allt, för allt behöver jag bli
stark till kropp och själ en dag.
Och därför veklig är den pilt, som fryser vintern
om och sveper sig i päls och filt för minsta pust,
som kom. Men raska gossar äro vi och vilja raska
karlar bli.
187 En modig* gosse.
Ett präktigt skepp hade under en häftig storm
drivit mot klipporna på franska kusten. På stranden
voro modiga hjärtan och starka armar färdiga alt
hjälpa de stackars skeppsbrutna, men de voro ur stånd
att göra något, ty ingen livräddningsbåt fanns, på
vilken de kunde komma de olyckliga till hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
