Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 192. Knut, efter danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
potatisskivor på; det var den ost, som användes i
hans hem. Men, då lian kom till de gamla pilträden
vid ladugården, brast han ut i gråt.
I detsamma fick Knut se två herrar komma. Han
kände dem väl. Den ene var den gamle majoren, som
ägde herrgården; den andre var majorens son. Knut
gömde sig bakom träden och såg först upp, när
herrarna gått förbi. Men vad var det, som låg där mitt
på vägen? Det var en grön silkesbörs.
Knuts första tanke var att springa efter herrarna
ocli tillropa dem, men hans nästa tanke blev att först
se efter, huru mycket penningar det fanns i börsen.
Där funnos guld- och silverpenningar ocli några
kopparslantar. Han såg många, många 25-öringar. Då sade
frestaren i Knuts hjärta: »Vad kan det skada de rika
herrarna, om du tager en slant? Gör det blott!» Knut
lyssnade till frestaren, och ett ögonblick därefter låg en
tjugofemöring i Knuts västficka. Gossen ryste, ty han
liade aldrig förr tagit något, som ej tillhört lionom.
Att springa efter herrarna vågade han icke. Det var
omöjligt att se dem i ögonen efter det, som hade skett;
men, när det blev mörkt, smög han sig upp till
herrgården och lämnade börsen till en av tjänarna.
»Vänta litet!» sade denne vänligt, men lille Knut
skyndade sig likväl bort.
»God natt! Gud välsigne min lille Knut!» sade
modern som vanligt, men han var likväl rädd, ty Guds
välsignelse vilade icke över honom, det visste han väl.
Bedja kunde han ej heller och känna någon glädje
över utflykten ännu mindre.
»Mår du riktigt bra?» frågade modern nästa dag.
»Ja tack!» var Knuts svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
