Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 192. Knut, efter danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har tänkt på», ålertog hon, »att det vore
alltför hårt, 0111 du icke också skulle få penningar liksom
de andra barnen. Här är tjugofem öre. Måtte du
nu få riktigt roligt!» Men Knut kände sig ej glad,
ty det låg något i västfickan, som brände.
»Majorens betjänt var här och frågade efter dig»,
sade modern glatt, då Knut kom liem 0111 kvällen;
»jag kan icke förstå, vad han ville dig.»
Knut sade intet men tillbragte en förskräcklig natt.
Dc hade bestämt upptäckt stölden.
Då han nästa dag kom från skolan, stodo två herrar
utanför stugan.
»Nå, lille krabat, så har jag då äntligen fått tag i
dig», sade den unge herrn vänligt; »skulle du tycka
om att få dessa penningar som hittelön?» Det
svartnade för Knuts ögon, då en blank guldpenning lades
i hans hand.
»Du är en präktig, ärlig gosse», sade majoren, i det
lian klappade honom på huvudet; »låt mig se, att du
förbliver det alltid!»
Modern stod i dörren med glädjestrålande ansikte.
»Ja, jag vågar säga, att han alltid har varit en ärlig
gosse», yttrade hon.
Då Knut hörde modern säga detta så glatt och
förtroendefullt, kunde han icke tiga längre; han måste
bekänna allt, han måste bliva en ärlig gosse igen.
»Ack nej, nej, jag är icke en ärlig gosse! Se blott
denna! Ack, mamma, att jag kunde göra så illa!»
sade han, kastade de båda mynten ifrån sig och
snyftade högt.
»Gud vare lovad, att du likväl talade om det!»
sade modern. Hon var blek, liennes hand låg på lians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
