Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 195. »Kloke Petter» - 196. Den hungrige araben, efter Liebeskind - 197. Sten på sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han. märkte icke, att kanelen föll på golvet. Och
så sprang han hem med pepparen.
»Bra, lille Petter! Du är ändå en duktig gosse»,
sade modern. »Men var har du kanelen, min lille
vän?» På ögonblicket vände Petter om tallriken —
och pepparen låg på golvet; av kanelen syntes ej ett
spår. Nu hade man svårt alt känna igen »kloke
Petter». Emellerlid slapp han ifrån saken utan något
straff, eftersom han ändå haft god vilja; men till
handelsboden blev han ej skickad på lång tid
därefter, och det var nära, att han hade fått heta »dumme
Petter» i stället för »kloke Petter».
196 Den hungrige araben.
En arab hade gått vilse i öknen. På två dagar
hade han icke ätit något och var nära att förgås av
hunger. Äntligen träffade lian på en av de brunnar,
vid vilka de resande bruka vattna sina kameler. Där
fann han en liten läderpåse liggande på sanden. »Gud
ske lov!» sade han, i det han tog upp den och kände
på den. »Det är dadlar eller nötter, tror jag. Å,
vad jag skall vederkvicka och stärka mig med dem!»
I detta hopp öppnade han påsen, men, då han fick
se, vad den innehöll, försvann hans glädje, och han
utropade djupt bedrövad: »Ack, det är ju endast
pärlor!»
197 Sten på sten.
En tolvårig gosse, som såg allvarlig och tänkande
ut, stod en dag och betraktade några murare, som
höllo på att uppföra en byggnad mitt emot hans
faders hus. Han hade ofta betraktat dessa arbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
