Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 219. Vad man sår, får man skörda - 220. Sommarpsalm, av Hedborn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortåt vida fältet. Far och mor samt alla, som kunde
springa, ilade efter honom av alla krafter.
När indianen kommit ett gott stycke i förväg,
stannade han. Barnets anhöriga trodde, att han ville
invänta dem och återlämna det rövade. Men, så snart
de närmade sig honom, tog han åter till att springa.
Så lockade han dem ett långt stycke väg från deras
hem, och föräldrarna blevo alltmer ängsliga för sitt
barn.
Äntligen stod indianen stilla, lät de oroliga
föräldrarna komma till sig och gav dem vänligt barnet
tillbaka. Därpå tecknade han för dem, att de skulle
se bakom sig åt deras hem. När de dettai gjorde,
sågo de med häpnad hela nybygget, där de bodde,
omsvept av rök och flammor.
Vad hade inträffat under kapplöpningen med
indianen, som syntes vilja röva deras barn! Jo, de
övriga indianerna, retade av nybyggarnas hårdhet, hade
öfverfallit sina plågare, dräpt dem och tänt eld på
deras hus. Blott en enda familj blev räddad genom
den tacksamme indianen, som rönt välvilja hos
densamma.
220 Sommarpsalm.
Den ljuva sommarn stundar,
naturen vaknad är;
i skogar och i lundar
sitt morgonlov hon bär.
Vart träd, var ört sig kläder
uti sin högtidsskrud,
allt levande sig gläder,
allt lovar Herren Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
