Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 221. Sillen - 222. Fiskargossen, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett sådant sillstim, så kan man med en håv eller ett
ämbar hämta upp så många sillar, man vill.
När fiskaren ser havsytan glänsa av sillstimmen,
bliver han glad och väntar en god fångst. Alla
deltagarna i fisket gå ut — merendels på aftonen — med
sina båtar och sätta ut sina nät eller vadar. Följande
morgon komma de tillbaka, oftast med rik fångst.
Nu gäller det att taga vara på de ur havet tagna
skatterna. Det glittrar och skimrar i båtarna, som
vore de lastade med silver. Med så stor last, som
båtarna kunna bära, seglar man nu till olika platser,
där sillen säljes, och där den sedan beredes på skilda
sätt för att tjäna människor till föda.
De män, som sålunda åt oss ur vattnet upphämta
sill eller annan fisk, benämnas fiskare. Deras arbete
är ofta ganska tungt och besvärligt. De få lära sig
att kämpa mot storm och köld, och de komma icke
så sällan i livsfaror på det oroliga havet. De tycka
likväl om sitt yrke och äro vanligen duktiga, friska
och starka.
222 Fiskargossen*
Han gungar så tryggt på det blånande hav,
bekymmer och sorger han än vet ej av,
ej kval ännu frätt på hans hjärta.
Hans liv är en vårdag så ljus och så blid,
han ännu ej kämpat en endaste strid,
och knappast han känt någon smärta.
När vågorna slumra och vädret är gott,
han vilar sig stundom och har icke brått.
Han skådar med drömmande öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
