Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 223. Fyrbåken, av R. R. - 224. Höstvisa, efter Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas svall. Och äntligen hinner han den trygga
hamnen och sitt lugna hem, om ock seglen under färden
slitits sönder och båten erhållit skador.
Detta må vara en bild av vår levnadsfärd. Vi alla,
stora och små, äro seglare på livets oroliga hav.
Frestelser och faror omgiva oss på alla sidor. De
äro vårt livs undervattensklippor och skär, mellan
vilka vi skola styra kosan. Vi stranda ofta på dessa
klippor, som heta högmod, egenkärlek, ond begärelse
och så vidare. Vi speja efter ljus och klarhet, efter
en ledstjärna i jordlivets natt. Vi finna denna i vår
bibel, vilken talar om en, som kallar sig världens
ljus.
Känner du honom, kära barn, såsom din fyrbåk
under resan på livets klippuppfyllda, brusande hav?
Då är du i sanning lycklig.
224 Höstvisa.
Om hösten är det nog så bra,
då samla vi i ladorna
och goda bullar baka.
Vem skall den bästa bullen ha?
Jo, mamma skall den smaka.
Och barnen små
se glada på
och sjunga så:
Hå hå, hå hå!
Om hösten är det nog så bra,
då få vi baka bullar.
Visst brusar det i skog och mark,
och stormen är så stark, så stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
