Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 227. Sverige - 228. Mitt fosterland, av J. J—n - 229. Bevare Gud vårt fosterland! av J. L. Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar, plankor, bräder, ved. Ur hav, sjöar och älvar
upphämta vi fisk. Ja, Sverige är ett i flera
hänseenden gott och härligt land. Det är på många ställen
särdeles vackert genom rik omväxling av berg och
dalar, klara sjöar och brusande floder, urgamla
skogar samt grönskande åkrar och ängar. Den, som är
flitig och sparsam, saknar ej sin utkomst. Skydd och
hägn av lag och rätt jämte flera andra förmåner äro
lika för hög och låg, rik och fattig.
228 Mitt fosterland.
Mitt fosterland, du sköna, du gamla kära land,
du krona för jordens alla länder!
Om jag än komme bort till den mest leende strand
med glädje till dig jag återvänder.
Ja, här vill jag leva, ja, här vill jag dö.
Du härlig är i sommardräkt och skön, klädd i snö,
när vinterkvällens stjärnor sig tända.
Du livnärt våra fäder och givit dem en grav
i moderliga skötet omsider.
Av dem du varit älskad, fast stundom du dem gav
knappt bröd vid deras mödor och strider.
För dig vill jag leva, för dig vill jag dö.
Din ungdom skall dig värna, som strand värnar sjö,
om fredens dagar taga en ända.
229 Bevara, Gud, vårt fosterland!
1. Bevara, Gud, vårt fosterland, håll över det din
starkhets hand, och var dess hägn i strid och frid, i
sorgens som i glädjens tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
