Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 230. Konungen, mjölnaren och mjölnarens Pelle, efter Albrekt Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men tänk dig nu för; ty, om du ej svarar rätt, skall
det gå dig mycket illa. Säg nu först: Huru många
sandkorn finnas i havet?»
Det var då icke en lätt fråga. Pelle stack handen
i fickan, tog fram ett stycke krita och lade sig på
golvet. Där började han rita streck och krumelurer,
alldeles som han brukade göra, då han skulle räkna
ut något om säckarna i kvarnen. Om en stund reste
han sig och sade: »Sju tusen millioner millioner fem
hundra trettiosju.»
»Är det säkert?» frågade konungen.
»Ja», svarade Pelle, »om inte herrskapet vill tro
mig, kan ju den där lärde herrn, som talade så
obegripligt vackert, räkna dem, så får han se, att jag har rätt.»
»Det var ju inte så illa påhittat», tänkte konungen,
men han sade ingenting. »Huru djupt är havet?»
sporde han vidare.
»Jo, det är bara ett enda stenkast», svarade Pelle.
Nu drogo både konungen och drottningen på
munnen, ty de tyckte, att mjölnaren tänkte ut det kvickt
nog. Men konungen ville ej släppa honom så lätt,
och därför fortsatte han: »Nu skall du svara på den
sista frågan, och hon blir den värsta. Men, svarar
du nu inte rätt, så kommer det i alla fall att gå dig
illa. Besinna dig nu, men svara fort och säg: Vad
tänker jag nu?»
»Jo», svarade Pelle utan dröjsmål, »ni tänker, att
jag är Bengt mjölnare, men jag är bara drängen
Pelle, jag.»
Konungen blev så road av Pelles fyndighet, att han
skrattade av hjärtans grund, och allt hovfolket
skrattade med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
