Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 232. Ingen såsom mamma - 233. Sjukbudet, av A. Russberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket bra. Min moster är så god mot mig, som jag
någonsin kan önska. Men min moder är hon dock
icke.»
»Då går du väl åter din väg», sade släktingen, »för
att söka en moder?»
»Nej», svarade Anna; »jag stannar kvar, ty jag
inser nu, att, om jag än genomvandrade hela världen,
skulle jag dock aldrig finna en andra moder. Ingen
är såsom mamma. Hon kan aldrig ersättas.»
Märk detta, du mitt kära barn, som ännu äger din
moder! Hav henne kär, och bedröva henne icke, ty
ingen är såsom hon, och blott en gång har du en
moder.
233 Sjukbudet.
Långt ute i skärgården på en nästan kal och
ödslig klippa står en fyrbåk. Han lyser varje natt de
seglande skeppen fram mellan klippor och blindskär.
Han har varit orsak till många människors räddning.
Må vi göra ett besök på detta ställe! Den gamle
fyrmästaren, • hans enda dotter, Hanna, och deras
trogna hund, Fylax, äro de enda levande varelser,
som finnas här. Fyrmästaren och Hanna äro goda
och vänliga människor, och Fylax behöva ni ej heller
rädas för; ty han är mycket glad, då någon besöker
dem.
Det gör mig dock ont att säga, alt vårt besök
kommer -olägligt.
Den gamle fyrmäslaren har under natten blivit
mycket sjuk. Han har visserligen känt sig illamående
i några dagar; men först nu har sjukdomen brutit
riktigt ut. Han har feber, brännande feber. Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
