Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 236. Lille Matti, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, herr kapten!» svarade farfar med mycken
förundran, ty han igenkände rösten.
»Nå, Gud ske lov, att jag äntligen fått rätt på dig!»
sade den höge herrn. »Har du glömt, att det var
du, som i hetaste striden tog mig på din rygg och
vadade över strömmen, när jag, sårad och
vanmäktig, var nära att falla i fiendens händer? Om också
du har glömt det, tror du väl, att jag någonsin
kunnat förgäta det? Efter freden hörde jag icke mer
av dig; jag sökte dig länge, slutligen ansåg jag dig
vara död. Men nu har jag funnit dig, och nu skall
jag sörja för dig, din gumma och din lille pilt. En
präktig pojke!» Och därvid fattade han Matti under
armarna, lyfte honom högt upp och kysste honom så
duktigt, att hatten föll av den lille, sabeln skramlade
och alla farmors nålar i rock och byxor lossnade.
»Nej, låt bli mig!» sade Matti. »Nu har du fällt
hatten i golvet, och jag får bannor av farfar.»
»Käre, nådige herre», sade farmor, helt skamflat
på gossens vägnar, »var så nådig och tyck icke illa
vara, att pojken är frispråkig! Han är tyvärr ej
van att umgås med folk.»
»Farfar skall få en bättre hatt i stället», sade
främlingen, »och ni, kära mor, var obekymrad för
pojkens lilla mun! Det är ju bra att vara karl för sin
halt. Hör på, Matti! Vill du följa med mig och äta
mjukt bröd och dricka mjölk alla dogar? Kanske
vankas det också någon gång lakrits och kringlor,
om du är snäll.»
»Får jag en häst att rida på?» sporde Matti.
»Ja, det förstås», sade landsherrn, ty det var han.
Malti funderade en stund på saken. Hans små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
