Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 240. Engelbrekt Engelbrektsson - 241. Gustav Vasa, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suck. Mördaren undgick mänskligt straff men ej Guds
dom. — Avund och råhet förledde honom till den
hemska gärningen.
Bönderna där i trakten upptogo den avhållne
hjältens blodiga lik. Själva gråhårsmännen, som sett mest
av världens ondska, rördes till tårar. Engelbrekt
begrovs i Örebro stadskyrka. I denna stad har svenska
folket rest honom en ärestod. Hans minne lever i
välsignelse. En biskop, som var hans vän, sjöng om
honom:
»Han förde kring land klubba och svärd,
han fäktade fast förutan flärd;
och därtill var han nödder.»
241 Gustav Vasa.
1. »Gud drev verket och gjorde mig till sin
undersman, på vilken hans allsmäktigliet skulle
uppenbar varda; och må jag väl likna mig vid David,
vilken Gud från en ringa herde gjorde till konung över
allt folket.»
Så talade den gamle konung »Gösta», när han med
förkänsla av snar bortgång tog avsked av sitt folk.
I nära 40 år hade han regerat över Sverige, sedan han
befriat det från främmande, omilt övervälde. Efter
mångas mening hade han varit en hård konung, men
hans stränghet var behövlig, för att han skulle kunna
utföra, vad han gjorde.
Han var i sanning en »undersman». Underbara
äro de skickelser, han fick genomgå, och underbart
räddades han ur många faror.
I hans ungdom var nöden stor i vårt land. Danske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
