Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 245. Kungen och skjutsgossen, ur Afzelii Sagohävder - 246. Bara ett majregn, ur Afzelii Sagohävder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni är väl korpral, kan jag tro», sade gossen.
»Nej, bättre upp!» svarade kungen.
»Kanske kapten?»
»Bättre upp!»
»Kanske ryttmästare då?»
»Bättre upp!»
Gossen gissade allt intill general, men svaret blev
alltid: »Nej, bättre upp!»
»Ni må väl aldrig vara själve kungen heller?»
utropade gossen slutligen.
»Jo, ditåt lutar det», svarade konungen. Gossen
blev tyst, fruktande att hava varit för mycket fritalig
med en så hög person.
Innan konungen skildes från gossen, hade denne
dock mistat sin rädsla och i stället fått orsak till
tacksamhet för en välgärning, som konungen bevisade
honom och hans fattiga moder.
246 Bara ett majregn.
Konung Karl den elvte tyckte om flit, enkelhet och
flärdlöshet. Emedan han trott sig finna mycket av
dessa dygder hos folket i Vingåker, älskade han
detsamma och gästade icke sällan denna bygd. När
konungen en gång gästade hos sitt vanliga värdfolk i
Vingåker, såg han sin förståndiga värdinna rusta sig
i ordning att resa till huvudstaden för att sälja
vadmal, som hon själv vävt. Han bad henne att under
vistelsen i Stockholm komma upp på slottet, så skulle
han visa henne sin drottning och mycket mer. Hon
lovade efterkomma den vänliga bjudningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
