Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 246. Bara ett majregn, ur Afzelii Sagohävder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen väntade ej länge förgäves. Bondhustrun
kom upp på slottet lika lugn och obesvärad, som om
hon gått på en bjudning hemma i granngården.
Med förundran hade konungen sett, att hans
ankomst till Vingåker aldrig gav anledning till
förlägenhet och oro, som annars är vanligt vid ropet:
»Kungen kommer!» Detta var också något, som han
tyckte om.
Men nu ville han försöka, om han icke genom ståt
och prakt hos den lugna vingåkershustrun kunde
väcka förvåning och häpnad. Han lät därför sin vakt
och sitt hovfolk uppträda med stor glans, förde själv
bondkvinnan från den ena granna salen till den andra,
tills äntligen den fromma drottningen träffades, som
likaledes var präktigt klädd och omgiven av damer i
skimrande dräkter.
Huru förvånad blev icke konungen, då han såg
den enkla bondhustrun vara lika lugn och obesvärad
som alltid! Hon gick stadigt fram och hälsade på
drottningen med sitt vänliga: »Guds fred!» och
skakade trofast hennes hand.
Då utbrast konungen otåligt: »Men har du då sett
någonting härligare än detta?»
»Å ja», svarade bondhustrun, »bara ett majregn.»
»Hon har rätt», tänkte konungen inom sig, »bara
ett majregn medför mer välsignelse för land och folk
än allt det prål, som furstarna kunna åstadkomma.»
Han hade nu prövat den förståndiga bondkvinnan,
och både han och drottningen bemötte henne därefter
mer enkelt, på det hon ej skulle tro dem vara
flärd-fulla dårar, vilket de för ingen del voro. Hon fick
sälja några stycken av sitt vadmal på slottet och blev
Rodhe, Läsebok 2. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
