Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 249. Karl den tolvte, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig var han stolt i medgången eller nedböjd under
motgången. Av sina soldater var han avhållen’ och
beundrad. Han delade deras mödor och faror samt
var mån om deras välbefinnande. Han sparade dem
väl icke men ej heller sig själv. Han klädde sig
enkelt och levde tarvligt. Vatten var hans käraste och
nästan enda dryck, och han drack det ofta ur en
järnbägare. Ute i fält sov han ofta på bara marken eller
på en halmkärve i tältet, som om vintern uppvärmdes
av glödgade kulor.
Då Karl en gång av fienden var instängd i en
fästning, dikterade han en dag ett brev för sin skrivare.
En bomb slog ned i rummet bredvid. Skrivaren
blev förskräckt och släppte pennan. »Varför skriver
ni icke?» frågade konungen. »Ack, Eders Majestät,
bomben!» utropade skrivaren. »Vad har bomben att
göra med brevet?» svarade konungen och fortsatte
att diktera.
En annan gång stod han på torget i en belägrad
stad och var omgiven av några officerare, då en bomb
nedföll mitt ibland dem. Alla sprungo undan utom
konungen, som helt lugnt sparkade bomben ned i en
grop, som var där bredvid. Sedan bomben rullat ned
i denna, sprang han sönder utan att göra någon skada.
Karl den tolvtes oböjliga mod och krigiska lynne
kostade vårt land en stor mängd människor, mycket
penningar och flera landskap. När han år 1718
stupade vid Fredrikshald i Norge, stod det illa till i Sverige.
På stora områden fanns ej en vapenför man eller
yngling. Kvinnorna gingo vid plogen. Stora delar av riket
togos av fienderna. Fåfäng var kampen mot
övermakten. Likväl lever hjältekonungens minne i ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
