Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 250. Sof sött i frid! (enligt sägen sjungen vid Karl XII:s vagga) - 251. Drottning Ulrika Eleonora, efter Kastmans läsebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamma har åt barnet här
små guldskor och guldkappa,
och, om Karl beskedlig är,
så kommer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger.
Sov i ro, ja, ligg nu ner,
och din kudde klappa!
251 Drottning* Ulrika Eleonora.
Karl XII:s moder, Ulrika Eleonora, var en av
Sveriges ädlaste drottningar. Då hon lämnade sitt
fädernesland, Danmark, för att resa över till Sverige,
bad hon Gud, att hoij måtte genom hans nåd kunna
förvärva sina nya undersåtars kärlek. Hennes bön
blev hörd.
Hon förmäldes med konung Karl XI år 1680. Vid
denna tid beskrives hennes utseende sålunda: lockarna
voro kastanjebruna, pannan hög, ögonen mörkgrå
med genomträngande men dock mild blick, hakan
särdeles täck, och över munnen låg ett drag av glädje.
För övrigt var ansiktet runt och hyn skär och vit.
Hon hade därjämte en vacker röst. Hennes hållning
och åtbörder voro så värdiga, att de ingåvo alla
vördnad. Sin omgivnings kärlek och tillgivenhet vann hon
genom sin enkelhet och välvilja.
Redan då Ulrika Eleonora först kom över till Sverige,
lade hon i dagen en ovanlig oegennytta. Hon ville
så mycket som möjligt undvika utgifter för sin person.
En stor 4^1 av den penningsumma, som årligen skulle
betalas till hennes underhåll, använde hon till att
hjälpa nödställda. Led något landskap av missväxt,
lät .hon köpa upp säd och dela ut bland de behövande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
