Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 257. Den barmhärtige är rik, efter Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några liter mjölk. Låt oss skicka barnen över sjön
till byn, så komma de tillbaka före kvällen.»
»Men om de möta vargar på isen?» invände
gumman.
»Jag skall giva Daniel en bra käpp», sade mannen.
»Nog reder han sig.»
Så skedde, och sonen Daniel gick med sin syster
Anna till byn för att köpa bröd och mjölk.
Emellertid hade snön lagt sig i drivor på isen, så att barnen
hade svårt att föra sin lilla kälke med sig. Det
be-gynte redan mörkna på julaftonen, då de med kakor
och mjölk återvände till hemmet. Båda klevo på i
snön, det bästa de kunde, men drivorna hade blivit
allt högre, mörkret tilltog, och de hade ännu ett gott
stycke väg att vandra med sin kälke.
Då rörde sig någonting grått i mörkret. Det kom
allt närmare, och barnen förstodo, att det var en varg.
»Var icke rädd!» sade Daniel till sin syster. »Jag
har en duktig käpp.» Och vid dessa ord lyfte han
hotande käppen.
Vargen närmade sig men gjorde barnen intet ont.
Han endast tjöt, och han tjöt så besynnerligt, att det
liknade ord, som barnen förstodo. »Det är så kallt,
så kallt», sade vargen, »och mina små ungar ha intet
att äta. Given mig litet bröd!»
»Är det så», sade Anna, »så vilja vi giva dig två
av kakorna och själva äta hårt bröd i afton. Men far
och mor måste ha sitt julbröd.»
»Stor tack!» tjöt vargen, och så tassade han bort
med de två färska julkakorna. Barnen skyndade
framåt. Om en stund hördes å nyo någon tassa bakom
dem, och denna gång var det en björn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
