Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 257. Den barmhärtige är rik, efter Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnen brummade på sitt modersmål, som barnen
hade svårt att begripa. Äntligen förstodo de dock,
att även han ville ha en julgåva. »Det är så kallt,
så kallt», sade björnen. »Alla vatten äro frusna. Jag
och mina ungar ha intet att dricka. Given mig av
barmhärtighet litet mjölk!»
»Vad nu?» sade Daniel. »Varför sover du ej i ditt
ide, som andra björnar göra under vintern? Du har
väl blivit störd, kan jag tro. Men det är din ensak.
Vi skola giva dig hälften av vår mjölk. Anna och
jag kunna dricka vatten, bara far och mor få litet
mjölk till julen.»
»Stor tack!» sade björnen och mottog mjölken.
Därpå luffade han nöjd bort i mörkret. Barnen
hastade nu allt ivrigare fram genom drivorna, ty de sågo
julbrasan lysa genom fönstret i deras hem. Men de
hade ej hunnit långt, innan en ful uggla flaxade tätt
bakom dem.
»Jag vill ha bröd och mjölk! Bröd och mjölk!»
skrek ugglan och utspände sina klor för att riva
barnen.
»Jaså», sade Daniel, »är du av den sorten, så skall
jag lära dig att vara hövlig.» Och därmed gav han
ugglan ett slag av käppen över vingarna, så att hon
skrikande flög sin väg.
III.
Icke långt därefter kommo barnen hem och
stampade muntert snön av »fotterna i den lilla förstugan.
»Vi ha matat en varg», ropade Anna.
»Och givit en björn att dricka», tilläde Daniel.
»Men ugglan fick av käppen», inföll Anna skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
