Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 257. Den barmhärtige är rik, efter Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då förstodo far, mor och barnen, att det var
välsignelse med deras lilla. Och de knäppte å nyo
händerna och tackade Gud.
På julmorgonen, när de återvände från ottesången
i kyrkan och ej visste sig hava annat än det torra
brödet, funno de till sin förvåning, att de två
julkakorna och mjölken ännu räckte till deras välfägnad.
Och så blev det allt framgent. Så länge kojan stod
och de göda människorna bodde där inne, fattades ej
julbröd och annan julkost hos dem. Och sparvarnas
glada kvitter syntes vilja locka solsken varje år på
deras lilla åker, så att kornet där gav tjugofaldig och
trettiofaldig skörd, när mången annan åker var klen
nog. Där voro trevnad och välstånd, bön och arbete,
barmhärtighet och förnöjsamhet i torparens låga koja.
IV.
Men den rike bonden åt för mycket skinka på
julaftonen och blev därav opasslig och modstulen. För
att muntra sig drack han mycket öl och blev ännu
mer opasslig. När sommaren kom, tycktes solen ej
mer vilja skina så glatt på hans stora åkerfält.
Skördarna blevo knappa, och ladorna stodo ofta nästan
tomma. »Det kommer sig därav, att vi giva för
myc-^ ket åt fattiga», sade bonden. »Vi ha ej råd därtill,
igumma. Vi ha ej råd; kör bort alla tiggare!»
De gjorde så, och likväl blevo ladorna ej fulla.
»Vi äta för mycket», sade gubben och begynte knappa
in ett mål om dagen. Det blev likväl ej bättre.
Vargar och björnar togo hans hästar, kor och får.
Fattigdomen stod för dörren, och gubben kunde ej be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
