Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 258. Sparven om julmorgonen, av Z. Topelius - 259. Den underbara muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparven flög till flickans fot,
flög på glada vingar:
»Gärna tar jag kornet mot,
kornet, som du bringar.
Gud skall än
löna den,
som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot,
kornet, som du bringar.»
259 Den underbara muren.
I en enstaka liggande bondgård voro invånarna
under ett krig i stor ångest. Särskilt var en natt
mycket fruktansvärd för dem. Fienden nalkades
orten. Därom vittnade den nattliga himmeln, som på
mer än ett ställe färgades röd av brinnande gårdar
och byar. Det var vinter, och vädret var kallt och
stormigt. Det arma folket var intet ögonblick säkert
för att bliva utplundrat och under den svåraste
årstiden jagat från hus och hem.
Barn, föräldrar, morfar och farmor stannade hela
natten hos varandra i dagligstugan. På sömn var ej
att tänka. De bådo Gud om hjälp. Farmodern läste
för alla ur en gammal bönbok. I en »Bön under
krigstid» förekom den önskan, »att Gud ville uppföra
en mur omkring de bedjandes boning och därmed
avhålla fienden».
Den unge bonden, som andäktigt hört på läsningen,
sade efteråt, att det vore väl för mycket begärt av
den gode Guden, att han skulle bygga en mur kring
huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
