Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 259. Den underbara muren - 260. Den lilla flickan med svavelstickorna, efter H. C. Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi få väl se», sade den gamla; »Gud kan bygga
många slags murar.»
Emellertid gick natten förbi, utan att en enda
fientlig soldat besökte gården. Alla förundrade sig
däröver. När de om morgonen vågade sig utom dörren,
se — då var åt den sida, varifrån fienden kunnat
väntas, snön upptornad av stormen till en hög vall,
som undanskymt huset.
Alla voro glada och tackade Gud. Farmodern sade:
»Sen nu, huru Gud byggt en mur för att gömma vår
stuga för fienden! Jag håller mig vid psalmens ord:
Den som åt Herren sig förtror,
han alltid trygg och säker bor.»
260 Den lilla flickan med
svavelstickorna.
Det var så gruvligt kallt. Det snöade, och det
be-gynte att mörkna. Det var också sista kvällen på
året, nyårsafton. I denna köld och i detta mörker
gick en liten fattig flicka med bart huvud och nakna
fötter ute på gatan. Visserligen hade hon haft skor
på sig, då hon gick hemifrån; men vad hjälpte det?
De skorna voro mycket stora — hennes mor hade
senast begagnat dem, så stora voro de —, och dem
tappade den lilla, då hon på gatan skyndade sig
undan för två vagnar, som körde så förskräckligt fort.
Den ena skon stod icke till att hitta rätt på igen, och
den andra sprang en pojke bort med. Där gick nu
den lilla flickan på sina små nakna fötter, som voro
både röda och blå av köld. I ett gammalt förkläde
hade hon en del tändstickor, och en bunt höll hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
