- Project Runeberg -  Andra läsåret. Läsebok. 12. uppl. /
337

(1906) [MARC] Author: Bengt Carl Rodhe - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett flor. Hon såg rakt in i rummet, där bordet stod
dukat med en skinande vit duk och fint porslin; och
så härligt ångade rätterna från de fyllda faten. Och
vad som var ändå präktigare — en gosse kom
med både stek och gröt för att bjuda den fattiga
flickan, ja, hon tyckte, att han kom alldeles fram till
henne. Då slocknade svavelstickan, och där var
ingenting annat att se än den tjocka, kalla väggen.

Hon tände en ny. Då tyckte hon sig sitta under
en den allra vackraste julgran. — Denna var mycket
större och präktigare än den, hon genom glasdörren
hade sett hos den rike köpmannen nu sista julaftonen.
Tusen ljus brunno på de gröna grenarna, och de allra
grannaste dockor sågo ned på henne. Den lilla sträckte
bägge sina händer i vädret. — Då slocknade
svavelstickan. Dejnånga julljusen stego högre och högre;
hon såg, att de nu voro bland de klara stjärnorna.—
En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på
himmeln. — »Nu dör någon», tänkte den lilla; ty
^ gamla mormor — den enda, som varit god mot henne,
men som nu var död — hade sagt: »När en stjärna
faller, så går en själ upp till Gud.»

Hon strök åter en svavelsticka mot väggen. Hon
lyste så härligt, och i skenet stod gamla mormor så
klar, så skinande, så mild. — »Mormor», ropade den
lilla, »tag mig med! Jag vet, att du är borta, när
svavelstickan slocknar, borta liksom den varma
kakelugnen, den sköna steken och den vackra julgranen.»

Och hon strök i hast hela återstoden av
svavel-sticksbunten. — Hon ville riktigt hålla mormor kvar
■— och svavelstickorna lyste med sådan glans, att det
var klarare än på ljusa dagen. Mormor hade aldrig

Rodhe, Läsebok 2. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bcrall/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free