Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 263. Hellre dö än synda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kväsa envisheten, såsom han kallade Karls
ståndaktighet. Snart fingo gossarna se några luftblåsor komma
upp på vattenytan över Karl. Då blevo de häpna,
och Robert upplyfte genast hans huvud. Det sjönk
slappt ned på hans arm; den lille fromme gossen var
redan död — död som en liten martyr.
Stor blev pojkarnas förfäran. På Roberts förslag
kommo de överens att förtiga sanningen och säga, att
de funnit Karl drunknad i sjön. Dennes föräldrar
blevo djupt förkrossade. I synnerhet var moderns
sorg stor, emedan hon tillåtit Karl att bada ensam.
Grannarna sökte trösta de sörjande med hoppet, att
den lille var lyckligt bärgad, såsom ett lamm i den
gode herdens famn.
Robert och hans kamrater kunde ej undgå att
närvara vid begravningen. De medförde blommor att
lägga på graven, dit de buro liket. Svårt hade de att
dölja den eld, som brände i deras samveten, fast deras
nedslagna blickar kunde tydas såsom tecken till sorg
och saknad.
Robert fick ingen glad dag mer. Samvetsagg
förtärde honom. Dyster och sluten gick han omkring.
I sina drömmar såg han »Norske Karl» och talade
orediga ord om honom. Fram på vintern blev Robert
allvarsamt sjuk; bröstet var angripet. När våren
inbröt, förstod läkaren, att livsgnistan snart skulle slockna.
Han underrättade Roberts moder därom*. Hon gick
till sonen och sade gråtande: »Käre, käre RobertI
Läkaren säger, att vi ej längre få behålla dig. Är du
redo till den sista färden?»
»Mamma, mamma», ropade den sjuke med ett
hjärt-slitande skri; »jag kan icke dö, jag vill icke döl Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
