Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6 —
Hennes man kom nu äfven ut; det livita håret,
sammetstalotten och den lutande hållningen antydde
det sextionde årets annalkande.
Lifligt och under sällsamt ifriga rörelser med
O o
händerna bad värdinnan oss stiga in; hennes man
hälsade oss välkomna med lugn, låg röst.
»Vi ha väntat er hela sommaren», sade han,
»till slut trodde vi knappast, att ni skulle komma;
men nu är det oss en stor glädje att emottaga er» . . .
»Men nu bli ni alldeles ensamma», afbröt hans
hustru honom med en röst, lika liflig som hennes
rörelser och af en alldeles egendomlig klang, så klar,
att vi, så trötta vi än voro och så ifrigt vi än
längtade att komma in till det väntande gäst-
rummet, sökte att i mörkret, som rådde i förstugan,
granska den sällsamma kvinnans drag: denna unga
röst, hur passade den till detta gamla ansikte?
»— — — alldeles ensamma», fortfor denna
och slog ut med båda händerna; »den sista af våra
badgäster reste i går — ni kommer alldeles för
sent.»
»Men vi hoppas ändå, att ni håller till godo
med, som det nu är här», sade den gamle prästen ;
»inte är det något för dem, som älska den brokiga
världen; men livila sig, det kan man, och fri, det
är man här».
»Och så är här — åh — det härligaste vatten
både i viken och i brunnen, dit det kommer så
klart och kallt från sandbackarna därute; och ni
kan inte tro så präktigt bröd här är — ty rågen
därute på sandbackarna är också utmärkt — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
