Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 -
denne inåtvände man, förstod hon ej; hon tog det
för att vara hans egentliga natur.
Och hon kände, att med hans ankomst hade
hennes Iif blifvit rikare; något utifrån hade kommit
till och gjort hennes värld lättare och ljusare, något
som åter försvann, så fort han reste bort, vore
det också endast för en dag.
Och så kom det sig, att hon till slut trodde,
att han — vore lyckan, att utan honom funnes
endast denna dödande, tunga tystnad.
_En da8’ hade han böjt sig ned och sett henne
m i de mörka ögonen och med sin milda, låga
röst sagt, hur kär hon var honom, hur lyckligt
hans Iif skulle bli, om hon med sin hand i hans
ville följa honom.
htt ögonblick hade hon stirrat pårhonom nästan
häpen och utbrustit:
»Aldrig kunde jag tro, att pastorn, som är så
lärd, ville ha mig!»
Men därefter hade hon gifvit honom båda
sina händer:
Om hon ville följa honom? Ja, det ville hon.
Hos honom skulle alltid vara solsken, alltid luf-
ten vara lätt, de enformiga dagarne ljufva–––––
Den kärlekens brusande storm, som med ens kan
bryta in öfver lifvet och mot hvilken äfven den
staike är motståndslös, var henne obekant, och hon
kände sig lycklig i sin ömma, lugna, klara tillgif-
venhet, i sin beundran och aktning för honom.
Och med gladt hjärta följde hon honom till
den långt aflägsna staden vid bukten, där han
blifvit utnämd till församlingspräst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
