Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 —
tryckande tystnaden i liuset fyllde lionom med
ängslan.
Det låg i själfva luften något feberaktigt. Ej en
vindfläkt rörde en enda kvist af kyrkogårdens träd,
hvilkas löf han eljest hörde sakta prassla och susa,
då hans fönster som nu stod öppet.
Tunga, liksom döda, hängde de, och endast
det aflägsna ljudet af någon vagn nere i staden
nådde honom.
Han gick skyndsamt in i salen; den var tom;
barnkammaren likaså, där de små eljest brukade
leka vid bordet framför det af vinrankan skuggade
fönstret.
1 köket fick han höra, att frun gått ut med
alla tre barnen, de båda minsta i vagnen. —
Hastigt tog han sin hatt och gick ut. Att
söka henne i trädgården föll honom ej in. Han
ställde sina steg åt skogen, viss om, att det var dit
hon gått.
Strax intill prästgården låg en hög sandbacke,
bevuxen med stridt, torrt gräs. På dennas yttersta
och högsta punkt var ett litet fyrtorn rest, hvilket
jämte ett liknande midt emot på vikens andra
strand om aftnarna vägledde de få seglare, som
styrde in i bukten. Här hade man en vidsträckt
utsikt öfver viken, åsarna och den lilla vägen, som
ledde till skogen.
Han gick först dit upp för att se, om de
han sökte syntes på vägen.
Viken låg framför honom, nästan bläcksvart.
Åsarna voro tunga och grå; det såg ut, som om
de tjocka molnen hvilade på deras kammar. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
