Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26
lilla staden var som utdöd. En kort skarp susning
hven genom luften, krusade ett ögonblick det
mörka vattnet och försvann åter. —
Ovädret måste snart bryta ut, och hon syntes ej till!
Han kom plötsligt att tänka på, att hon denna
dag varit mera orolig än eljest, att ögonen glänst
liksom i feber. Hon hade också flera dagar klagat
öfver hufvudvärk, men i sin brådska hade han ej
vidare tänkt därpå.
Men nu gjorde han det, och ångesten nästan
förlamade hans fotter, så att han sta.pplade, då
han sprang backen utför, vägen fram till skogen.
Redan föllo stora, tunga droppar, allt stridare :
regnet öste ner. Framåt skyndade han, genomvåt
ocli bäfvande. Ett ögonblick stannade han och
lyssnade: hörde han ej hennes röst där längre in
i skogen, hvarest den stora boken stod?
Han gick ditåt.
Regnet smattrade emot löfven —• här inne
hade det ännu ej hunnit tränga igenom. Endast
ett och annat blad, som blef för tungt af vattnet,
gaf efter för tyngden, vände den blanka mörkgröna
sidan neråt och lät vattenstänket pärla ned.
Här inne under skogens största träd, i skydd
af dess täta, mörka löfhvalf fann han henne.
Hon låg på knä och läste med hög röst en
salmvers, med det äldsta barnet i sina armar; de
båda andra sutto helt lugnt i sin lilla vagn.
O O
Både de och hon voro visserligen orörda af
regnet, men hon hade ett uttryck i ögonen, som
kom honom att rycka till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
