Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 31 -
Detta ökade den sjukas misstanke. Hon låg
en stund tyst ock låtsade sofva; men då hon blif-
vit ensam, satte hon sig med möda upp i sängen.
Hennes tinningar bultade, och hennes tänder skall-
rade; hon var torr i munnen, och hon kunde ej
tänka redigt. Hon tyckte sig höra detta sus om-
kring sig, som hon trott sig förnimma under hela
sin sjukdom, ett sus, liksom af fjärran sahnsång
och klockljud, hon tyckte sig från skaror i himmel
och på jord höra ett oändligt bekännelsesorl, hvil-
ket med sig tycktes bortföra hennes själ och vilja
och livari hon äfven tyckte sig förnimma späda
röster; hon gjorde en ansträngning att minnas —
hon kunde icke erinra sig, när och hvar hon senast
hört dessa röster, när ocli hvar hon senast sett de dyra
barnaögon, hennes dotters ögon, livilka varit hennes
lust och stolthet allt från den stund, de första gån-
gen logo emot henne. Förvirrad kämpade hon med
febern, vaggade fram och tillbaka, där hon satt
med knäna uppdragna och händerna hopknäppta om-
kring dem, skakande af hetta och köld på en gång.
Plötsligt stack hon fotterna ut ur sängen ; hon
ryste till, då de vidrörde golfvet. Ett ögonblick
stod hon stilla och vacklade, med händerna famlande
framför sig; därefter trefvade hon sig fram till
dörren och öppnade denna ljudlöst.
Salen utanför var tom. Man hade trott, att
hon somnat. Kyrkoherden satt i sitt rum, försjun-
ken i sorg, och sköterskan, som skulle vaka öfver
henne, var ute.
Med ögonen vidt uppspärrade, men utan att
riktigt uppfatta hvad hon såg, gick hon som i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
