Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35
det kala, sandiga landskapet, ensam i vagnen, emot
den, då kan med sin brud, så strålande ung ock
vacker, så barnsligt oskyldig ock förhoppningsfull,
första gången for den vägen. Själf var kan nu en
:i förtid bruten man ; kåret hade under ett par vec-
kor starkt grånat, all själftillit var försvunnen, ock
kan kände sig nästan blygas inför sina vänliga för-
samlingsbor, som alla täflade om att visa honom
deltagande.
Ja, en ensam man var han. — Ock instängd
i sin kammare försjönk han i brinnande böner för
den olyckliga ande, som nu, skild från lians kär-
leksfulla vård, bland främmande människor käm-
pade med mörkret, som tyngde den.
Så gick vintern.
Med våren tycktes en förändring hafva inträdt
i hennes tillstånd. Hon blef allt mera stilla. Stän-
digt frammumlade kon dock sina vers, samma ord,
om och om igen, ock ännu allt jämt stannade kon
på samma punkt.
Ofta stod kon borta vid gallerfönstret ock stir-
rade ut öfver den lilla skymt af det nu isfria vatt-
net sannt det stycke skog, kon kunde se härifrån.
Förbättringen föranledde hennes flyttning till
ett gladare, ej så afspärradt rum. Här kunde kon
se ännu mera af kafvet ock skogen ock dessutom
en. sida af den väl hållna,ymniga trädgården,kvari de
mindre sjuka fingo arbeta om våren ock sommaren.
För att sysselsätta kenne gaf henne en skö-
terska eif dag litet kulört ullgarn ock en tygbit.
Till en början plockade kon helt tanklöst på detta,
repade sönder alla garntrådarna ock lekte med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
