Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
on blick åt sina kära blommor, livilka hon annars
brukade jollra med ock smeka.
Läkaren såg- bekymrad ut; han fruktade ett
återfall och gaf noga akt på henne.
Hon hade länge stått vid fönstret, stirrande
utåt hafvet, där vågorna gingo höga med små hvita
toppar. Med ansträngd min lyssnade hon till suset;
det var, liksom om hon ur detta vårbrus ville upp-
fånga de ord, efter livilka hon så ifrigt letade.
Långsamt rörde hon sina läppar, i början ohör-
bart, sedan med allt högre och högre röst. Först
salmverset, sedan fortsättningen. l)et arbetade våld-
samt i hennes hjärna, ögonen voro vidgade och
alldeles svarta:
»Nedstigen till dödsriket — död — död —
död — —»
Rösten blef allt lägre, och därefter ropade hon
med ett skri, som hade hennes själ med ens blifvit
löst från sina fjättrar:
»Uppstånden från de döda!» — — — —
Ett häftigt gråtanfall följde, och till läkaren,
som skyndsamt inkom i rummet, ropade hon :
»Jag vill hem, ack, jag vill hem — låt mig få
komma hem!»
Efter detta följde en lång afmattning, men hon
var och förblef klar i sin blick och i sin tanke.
Hon grät stilla, bad endast om att få komma till
sitt hem, och då hennes man infann sig, kastade
hon sig med ett svagt utrop af fröjd i hans armar
och smög sig tätt intill hans bröst.
Skälfvande höll han henne sluten intill sig.
Det var ej längre den första omfamningens glöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
