Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 —
Hvarje vinter lät man annonsen stå. Oeli så
småningom hade en och annan resande verkligen,
såsom nu vi, kommit hit till detta underliga ställe,
stannat en och annan vecka, mera för det de tyckt,
att de borde göra det, då de farit den långa vägen,
än för det de trifdes där så särdeles väl.
Men detta hade, det skönjdes klart, åter kom-
mit hennes förhoppningar att vakna. Hennes an-
sikte strålade af stolthet och triumf, då hon talade
om »våra badgäster»; hennes röst ljöd så ungdom-
lig och klar, och öfver hela hennes väsen låg en
viss lätt glädtighet, som i förening med leendet
kring hennes mun gaf oss intryck af, att hon var
mycket yngre, än hon i själfva verket var.
Och denna kvinna, som lefde sitt underbara
fantasilif i detta skumma hem, väckte vårt djupaste
intresse.
Så småningom hade vi fått höra hennes histo-
ria; den befolkade för oss de tomma rummen, den
lade sin stämning öfver bukten, vattnet och skogen,
hvari särskildt platsen under den yfviga boken var
full af vemod och minne. Yi tyckte oss se henne
där framför oss, febersjuk, halft döende och med
de stora ögonen riktade uppåt det gröna hvalfvet.
Hela hennes väsen inflätades i alla de intryck,
vi erforo. Då vi understundom om aftnarna, sedan
skymningen inbrutit, tysta och ensamma sutto i
salen, där fönstret stod öppet, och syrsorna utanför
liksom sjöngo tröst i mörkret därinne, då förnummo
vi en känsla, som om vårt eget Iif låge oändligt
långt borta i tiden, som om världen verkligen krympt
ihop till denna lilla instängda fläck, för oss uppfylld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
