Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
sakta rullade förbi stora, livita bondgårdar oeli
långa pilvallar, åt en stilla fröjd vid tanken på,
liuru förvånad och glad Passopp nu skulle blifva
och huru roligt vi skulle få tillsammans.
Stor var därför missräkningen, då vid fram-
komsten intet hundskall hördes af och ingen Pass-
opp syntes till.
Mina föräldrar bjödos att stiga in i det lilla
förmaket, och jag fick följa med, sattes upp på en
hög stol vid ett fönster och blef sittande där i oro-
lig bidan, tyst iakttagande min omgifning.
Majoren var en vacker man, tyckte jag; hans
grå hår var likt min fars; det föll mjukt öfver en
hög, mycket fårad panna, och de täta, grå ögon-
brynen, den krökta näsan — högadlig äfven den —
de litet borstiga klippta gra mustascherna skrämde
mig icke alls, ty hvar gång jag såg på honom,
nickade han åt mig, så att jag måste nicka igen,
hvarvid hans blå vänliga ögon nästan logo emot
mig. Jag kände ett tryggt medvetande, att ma-
joren tyckte om små flickor, och jag var Injreket
nöjd, att den ståtlige löjtnanten med ridpiskan just
var ute och red. — Kanske hade Passopp följt
med honom ; kanske skulle han ändå komma hem,
innan vi reste.
Majorskan var mycket fin, mycket vacker, med
grått buckligt hår och spetsmössa; hon läspade och
blundade och talade mycket långsamt: jag visste, att
detta ansågs vara förnämt och lyssnade med andakt.
Kaffe bjöds; jag fick också litet i en kopp,
starkt uppblandadt med mjölk och med en hel hög
kakor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
