Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 —
jag hade i munnen, växte ined ens till en stor
mjölklump, jag kunde ej svälja ned den. Likblek
stirrade jag på den talande; hans röst samman-
smälte med de stora, svarta fåglarnas kraxande läte
ute i trädkronorna; jag uppfattade ej fortsättnin-
gen af hans ord . . .
Passopp skjuten, Passopp, min gode vän, min
vackre, varme, mjukullige lekkamrat, skjuten, för
det han höll af mig, skjuten för våra lekars skull . . .
Jag kände, att mitt ansikte förvreds: jag kunde
alls icke skrika högt, men tårarna prässades våld-
samt fram ur mina ögon. Min mor sprang upp,
tog mig i sina armar och bar mig in i ett an-
nat rum.
På aftonen satt jag åter mellan mina föräldrar
i kaleschen, inklämd under fotsacken, mot hvilken
min haka hvilade, medan den svala kvällsluften
skönt svalkade mina af gråt upphettade kinder och
svullna ögon.
Mitt sinne var fyIldt af mycket sorgliga be-
traktelser; min sorg öfver Passopps grymma öde
blef djup och långvarig.
Från den dagen har jag ej heller riktigt kun-
nat fördraga plättar med hallonsylt; de framkalla
genast minnet af den dystra trädgården med den
fula floxen och det kraxande fågellätet, som åt-
följde de olycksbådande orden — »och så sköt han
honom».
Käre gamle Passopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
