Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
Han tog på sitt stillsamma sått höfligt af sig
hatten och sade med det något sjungande tonfall,
som är brukligt i provinsen:
—-Jag tackar . . . inte är jag stort liäflig hel-
ler, det värker så svårt — han lade handen på
bröstet — jag trodde jag skulle blifva bättre, då
det blef varmt; men inte blifver jag väl nu bra
iner . . . inte förr än jag går hädan.
Hans ton var lugn och hade en viss blidt resig-
nerad klang; han vände sig litet från mig och
stod och såg ut öfver den vidsträckta slätten med
de många rödfärgade gårdarna i det mörka tall-
skogsbrynet; björkarna här och hvar på de enstaka
stenbackarna hade redan börjat starkt gulna efter
den första höstfrosten, och från fälten voro snart
alla skylar inkörda; endast några få stodo här och
där på stubbåkern.
Smeden blickade liksom eftersinnande bort mot
horisonten i väster, där grantopparna syntes spet-
siga, en och en, mot den klara, lätta, gyllne luften;
solslcifvans öfversta rand hade nyss försvunnit bak-
om dem.
Jag frågade honom, om han förr haft ondt i
bröstet.
— Jag . . . Jöss, nej . . . jag har varit stark
karl i all min dar och duktig att sköta släggan
båd’ natt och dag. . . tills nu, det här kom på . . .
åh ja, nu är jag liksom bruten ; jag kan inte stort
göra nu mera; men glad får jag vara, att det är,
som det är; jag kunde ju dag ut och dag in varit
liggande i min säng — nu kan jag ju ändå gå
uppe litet så här och kan sköta mig själf. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
