Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 —
Smeden bief allt mörkare i minen ocli dottern
allt mera butter ocli förgråten : det glunkades ett
och annat om henne, men allt pratet tystnade, då
hon plötsligt blef gift med en af de kringresande
predikanterna och flyttade långt bort med honom.
Sedan hade man ej hört något om henne, men
smeden hade blifvit fåordig och tyst. Han såg
betryckt ut, som om han burit på en tung tanke,
blef grå i skägget och åldrades mycket, dock blef
han mera mild i sitt väsen än förr. Bönehuset
besökte han mera sällan, men i smedjan sjöng han
ofta högt om Kanaan, »sälla andars land». Arbetet
gick emellertid raskt undan.
Och år gingo.
En vacker dag brusade på den färdigbygda
järnvägen det första lokomotivet fram; banan gick
nedanför smedsbostället. Smeden och hans söner
gingo ofta ut, när de hörde de rasslande vag-
narna, och åsågo häpnande det förbiilande tåget.
I bönernas och suckarnas ställe susade nu en
annan ande genom skogen, det nittonde århun-
dradets ande. Oemotståndligare än sången från
bönehuset trängde den fram, in i lugnet mellan
de mörka tallarna, in i hjärtat af Sveriges aflägsna
landsbygd — storindustriens ande, mäktigt eggande
och lockande de unga.
Och nu var det deras tur att lyssna, att gripas
och att följa — och inom kort stod smeden ensam
vid sitt städ.
Och åter gingo några år.
Färre plogar syntes utanför smedjan, och mera
sällan stannade de åkande för att få hjälp med lagning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
