Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 —
»Rörelsen» hade dragit sig åt ett annat håll,
bort till grannsocknen, där smedens äldste son,
»fabrikören», fått sin nya storsmedja i ordning och
där hans bröder nu tjänade honom. Deras anse-
ende som skickliga smeder var i ständig tillväxt;
i deras arbetslokal funnos ej endast vanliga städ,
släggor och hammare; där funnos i dessa trakter
hittills obekanta, dyrbara maskiner af olika slag;
det var icke en vanlig liten landsbygdssmedja ; det
var början till en mekanisk verkstad.
Men hemma på den gamla tomten var det
lielgdagstyst ofta hela veckan.
Och nu hade, som sagdt, hammarslagen all-
deles upphört. — —-
— Det är just det, som tynger mig mest —-
upprepade smeden, medan vi långsamt vandrade
bort mot skogen, som stod orörlig och mörk, me-
dan skymningen föll på. — Det är nu mer än
trettiofem år, sedan jag började där borta i backen ;
det var bara sten då . . . Ja, mer än sextio lass
har jag kört undan bara från det ställe, där smedjan
står ... all den stenen, se, med livilken jag sedan
byggde källaren ; och smedjan är stor och bra,
om den än inte är som en »fabrik», och gossarna
mina skötte den som karlar . . . hade jag bara fått
behålla den ene . . . den yngste, bara han! Han
är karl till att sköta sig så bra som någon stor-
smed, så ung han är . . . men det är märkvärdigt
med det; de är som förtrollade nu för tiden, poj-
karne; jag kan inte begripa, hur det kommer sig;
de vill bara vara tillsammans . . . och tänker aldrig
ett grand på gubben där hemma . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
