Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 —
men äldsta gossen min, han var på stora verkstä-
der, han lärde det fina i konsten, och han har
själf konstruerat maskiner, som han har patent
på . . . de drifver det med fart därborta,®det är
visst, och inte gick det hälften så bra för dem,
om de hade främmande folk . . . Men ändå kunde
ju den lille . . . han är för resten stor nu, han
med,... kommit hit och öfvertagit gamla smedjan;
arbetet hade nog räckt till åt både mig och poj-
karna; och fast det inte är så värst bevändt med
mig nu mera, så hade jag väl ändå kunnat hjälpa
honom litet smått. Men de ville inte, de ville
inte . . .
Yi hade nått ett långt stycke uppför vägen,
som längs med åsen sakta höjde sig; granträden
stodo här täta; det var nästan mörkt: djupare inne
hördes räfven tjuta, det lät nästan, som om ett barn
jämrat sig.
— Och nu orkar jag stort inte mer, och gum-
man min är också trött; aldrig säger hon väl något
om det, hon ställer så godt hon kan med hvad vi
har, men hon får beständigt sätta sig och hvila . . .
Jag undrade, om de inte borde sälja sitt ställe
och flytta till sina söner.
Smeden rätade på sig; hans röst lät kraftig
och litet skarp.
—- Sälja . . . flytta . . . till dem? . . . Nej så . . .
nej, inte så länge jag kan spotta så långt som så;
inte liar jag arbetat upp min gård och fått det
så bra för att lämna den ifrån mig, om det så var
för två »fabriker» och det aldrig så granna, se . . .
När jag är död, som väl blir, när Herren så vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
