Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 —
»hemmet». Hvad det var, visste hon ännu inte så
noga, men tanken på det värmde henne och gaf
henne en känsla af trygghet.
Och nu hade hon ju för öfrigt kommit till
herrgården för att få lära sig, hvad det var —
men gud! -om det alltid skulle bli så tråkigt som
nu! Men det blef det nog inte, tänkte hon vidare,
de sågo ju så vänliga ut här. Frun i huset såg visst
inte otreflig ut, fast hon var klädd så förståndigt
och omodernt; hon var så hjärtlig. Och så skulle
det ju bli sommar, och då var det alltid roligt på
landet, det visste hon, ehuru hon under många år
aldrig varit utom staden på sommaren. Och så
skulle ju August ofta skrifva långa bref om kvin-
nans bestämmelse och sådant där, som hon inte
förstod, men öfver de långa brefven var hon i alla
fall stolt. Och se’n skulle »ungdomen» komma
hem. Sonen i huset, som skulle bli läkare, var
bekant med August. Hon kände honom också och
tyckte, att han var mycket hygglig. Det väntades
också ett par andra förlofvade unga flickor, som
skulle lära hushåll i den utmärkta herrgården.
Det kunde bli muntert nog!
Och helt tröstad gick hon in i den lilla kam-
mare, hon fått sig anvisad, och satte sig ned att
skrifva till August.
Men ’ute i salen låg boken ännu med första
sidan uppslagen. »Hm, hm», mumlade fru L., då
hon kom in och såg det, »en ytlig liten docka —
förstår sig inte på något med allvar i — kokett,
men söt, riktigt söt, och inte tycks det vara något
ondt med henne, stackars barn. Hon har bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
