Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 —
medan hon så hjärtligt kysste henné till afsked:
»Jag ville så gärna sätta kransen på ditt hår; du
är mig kär, som vore du min dotter». Ack, denna
moderliga vän var så långt fjerran, och hon var
ensam, ensam utan någon öm, hjälpande hand,
som kunde stödja henne på denna drömda lyckliga
dag, som nu blifvit henne så tung.
När hon inträdde i salen, där de inbjudna,
för henne främmande gästerna börjat samlas, mötte
henne August. Han tog båda hennes händer i
sina, höll henne litet ifrån sig, lät blicken glida
öfver henne från topp till tå, — hon kände, att
han klandrade hennes dräkt — och han tryckte
med handen lätt på hennes krusade hår. Nästan
nervöst böjde hon sig undan — att han inte kunde
tänka på annat just nu!
Efter vigseln höll farbrodern bröllopstalet, hvar-
på August svarade med ett litet tidsenligt föredrag,
särskildt afsedt för Maria. Hon var alldeles uttröttad
af dagens sinnesrörelser och ansträngningar och ur
stånd att höra på. Hon tyckte sig färdig att
svimma och smög sig sakta in i nästa rum.
Men efter supén blef det dans, och hon deltog
ifrigt i denna, medan August stod ute i tamburen,
talade med farbrodern och såg mörk ut. Hennes
kinder glödde och hennes ögon strålade. Hon
glömde helt och hållet bort sin sjuka höft: draga
ut på tiden så mycket som möjligt, det var hennes
enda klara tanke, så länge som möjligt, innan
han förde henne med sig till det nya hemmet,
detta hem, som hon en gång längtat efter, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
