Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tok-Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126
näma träden, livilkas blanka, glesa löf nästan alltid
sakta prasslade.
Den låg nämligen i yttersta kanten af fattig-
kvarteret, alldeles invid gången med poppelalléen.
Och den var till och med prydd med en låg liten
marmorskifva, från hvars bokstäfver regnet för
längesedan bortsköljt all förgyllning.
På denna skifva stod att läsa:
»Härunder livilar stoftet af fattighushjonet Kri-
stian Martinsson, allmänt känd under namnet Tok-
Kristian !
Han alla var till glädje,
Och ingen skada gjort;
Sin väg han fromt har vandrat,
Och på hans hviloort
restes honom i vänlighet ett minne af invånarne
i X . . .»
Fattighjon !
Född på fattighuset, lefde Tok-Kristian sitt Iif
där och dog där.
Och under detta sitt Iif hade han visserligen
ej öfvat något storverk, som kunnat resa honom
ett äreminne; han hade endast varit stadens fat-
tigaste, men också dess frommaste barn. Och detta
— det sista åtminstone — var just det, som bragte
honom ett tack i döden från alla dem, som mött
blicken ur hans milda ögon.
Ett fattighjon har sällan något här i världen,
som han kan kalla sitt, så vida man ej räknar den
vrå i fattigstugan, som han fått sig anvisad bland
de andra skrumpna hjonen, eller de paltor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
