Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151 —
Han stod en stund halft allvarsam och såg
på oss; vi sprutto till vid ett ackord från pianot.
Det var hans hustru, som med en menande nick
åt mig började spela en välkänd melodi.
»Ja visst»; ropade han gladt, »så skall det
låta !»
Och hans ansikte strålade af rörelse och af
glädje, då de båda mörkhåriga små gossarna med
klara, ehuru späda röster sjöngo:
Gå ej till stranden, Eing, med din maka,
Helst sedan stjärnorna sprida sitt sken — —
hans egen gamla visa från gossåren, hvilken han
så ofta sjungit för mig under trädgårdsarbetet.
Jag satt i soffan med den lilla flickan, min
namne, i mitt knä; dagern i rummet dämpades af
yfviga bladväxter och tunga färgrika draperier —
framför mig låg uppslaget albumet, hvarifrån de
gamla skånska porträtten blickade emot mig, min-
nen från ett förflutet, så olikt det nuvarande som
trädgårdsgossen var olik den fine mannen därborta,
och dock nära förbundet med allt detta vackra
och varma, som jag såg och kände omkring mig,
Det var detta, under alla lifvets skiften bevarade
kärnsunda, naturfriska, hvilket, alltid gömdt såsom
drifkraften i hans väsen, lyft honom från dräng-
stugan till salongen.
Han hade i sanning »kommit upp» och det i
bästa mening. ■—
Sådan återfann jag lekkamraten, hvilken så länge
stått utom min tankevärld; och då jag senare på
aftonen åkte hem till min bostad genom världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
